Hur är mymlan
•
Den fantasifulla Mymlan är Lilla Mys storasyster. Mymlan hittar ofta på fantastiska berättelser, och tänjer gärna på sanningen en smula.
När hon var liten fick hon ofta ta hand om sina (väldigt många) småsyskon – ett ansvar som blev för stort för den frihetsälskande Mymlan. Hon föredrar att leva sitt självständiga liv i Mumindalen. Där får hon göra som hon vill, leva i nuet och njuta av livets små glädjeämnen.
Mymlan, som har en mycket livlig fantasi, berättar ofta otroliga historier – mest för sitt eget nöjes skull. Till exempel har hon påstått att hon kom till världen i en mussla, och att hon har en farbror med två vita möss i skägget. Hon har också känsla för dramatik. När Muminpappan och hans vänner träffar henne för första gången berättar hon att hon är väldigt sjuk… I verkligheten hade hon lämnats ensam hemma efter att ha varit så omöjlig att hennes mamma tröttnat på henne.
“Snusmumriken är Mymlans halvbror.”
Mymlans mamma kallas också för Mymlan, vilket ibl
•
Mymlan
- För bloggaren "Mymlan", se Sofia Mirjamsdotter.
Mymlan är en litterär figur i Tove Janssons böcker om Mumintrollen. Hon är storasyster till Lilla My och dotter till den äldre Mymlan,[1] varför hon ursprungligen kallades Mymlans dotter. Mymlan är därmed också halvsyster till Snusmumriken[1].
Hennes mor förekommer bara i boken Muminpappans memoarer. I den boken möter den unge Muminpappan och hans vänner Mymlan, som är en stor, rund och sorglös mymla med massor av ungar, medan Mymlans dotter är en smalare mymla, som vi även möter i senare muminböcker. Längre fram i Muminpappans memoarer föds Lilla My och det bekräftas också att den äldre Mymlan och Joxaren är föräldrar till Snusmumriken.
Mymlans dotter är från början ungefär lika sorglös och lekfull som sin mor, men i senare berättelser har hon tagit över ansvaret att uppfostra Lilla My från sin mor och blir då mer förmanande och ordentlig.[1] Hon övertar snart sin mors namn och kallas rätt och slätt My
•
Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och Lilla My (1952)
"Men stormen vid en ensam strand, slår vågorna högt upp på land.
Och kvällen kom och ugglan skrek, och Mumintrollets nos vart blek."
Det kan argumenteras att Hur gick det sen?, tillsammans med de andra bilderböckerna, egentligen inte räknas till Muminböckerna, iallafall huvudböckerna. Och det är ju sant att de i sin natur helt logiskt inte ens är i närheten av lika texttunga som romanerna, och således inte heller har lika djupgående teman och budskap, men jag tycker ändå att de räknas i allra högsta grad, då de inte bara innehåller Mumindalens välkända karaktärer, utan även gör väldigt mycket för att förstärka framför allt bilden av dalen med de många vackra illustrationerna. Bilderböckerna må vara simplistiska och väldigt oberoende av de tjockare böckerna, men de passar ändå in i bokseriens kontinuitet. Lite innehållsmässigt, men främst konstnärligt. De utgör logiska fyllningar för luckorna mellan