Hur behandlas en svår
•
Läkemedelsbehandling vid svår, behandlingsresistent depression hos vuxna
Tricykliska antidepressiva
Risk för antikolinerga biverkningar föreligger, liksom hjärttoxicitet. Oftast specialistpreparat.
MAO-hämmare
(reversiblel: moklobemid; icke-reversibla: tranylcypromin, fenelzin och isocarboxazid). Specialistpreparat. Irreversibla MAO-hämmare har bättre evidens men kräver licens och samt noggranna dietrestriktioner vad gäller intag av födoämnen som innehåller tyramin, till exempel bönor, ost och charkprodukter.
ECT
Särskilt när snabb effekt är angeläget, till exempel vid svår depression med allvarlig suicidrisk, vid psykomotorisk hämning, psykotiska symtom eller vid postpartumdepression. ECT har visats ha goda resultat vid terapiresistenta depressioner, om än inte lika goda resultat som för de patienter med svår symtombild.
RTMS
Tillägg av repetitiv transkkraniell magnetstimulering (RTMS) till läkemedelsbehandling. RTMS har sämre effekt jämfört med ECT men lindrigar
•
Egenvårdsprogram
Hur behandlas depression?
Det är viktigt att sjukdomen upptäcks tidigt och att man påbörjar behandlingen i tid. Utdragen depression leder till försämrad funktionsförmåga och livskvalitet. Ju längre tid som går, desto svårare blir det att tillfriskna.
Det är möjligt att bli av med depressionssymtomen helt och hållet.
I följande video (1:30) berättar överläkare Suoma Saarni om vilka effekter egenvårdsprogrammet, läkemedelsbehandling, nätterapi och psykoterapi har mot depression. Alla är effektiva behandlingsformer.
Nedan kan du läsa mer om behandlingsformerna.
Egenvårdsprogram för självständigt arbete
Ibland kan vi genom vårt sätt att tänka eller bete oss göra så att vi mår sämre. Om så är fallet, är det bra att bli medveten om det. Då kan vi också ändra våra skadliga tanke- och beteendemönster.
Därför är en central del av det här egenvårdsprogrammet att lära sig bearbeta tanke- och beteendemönster. Samtidigt lär du dig också
•
Smärtlindring
Ketoprofen gel (Siduro, Orudis)
Vid lätt till måttlig led och muskelvärk t.ex. knäleds- och fingerartros kan ketoprofen gel för topikal användning övervägas. Topikal beredning medför minder risk för biverkningar än peroral behandling.
Naproxen
Vid nociceptiv smärta och eGFR >30ml/min kan korttidsbehandling med naproxen 250 mg per dygn provas i 3-5 dagar.
Celecoxib
Vid ökad blödningsrisk och eGFR >30ml/min kan korttidsbehandling med celecoxib 100 mg per dygn provas i 3-5 dagar.
Opioidanalgetika
Behandling med opioider bör ske efter noggrant övervägande. Målet med behandlingen är smärtlindring, funktionsförbättring och ökad livskvalitet.
Det är viktigt att skilja mellan opioidens ångestlindrande effekt och analgesi. Viktigt att fråga patienten vilken/a skillnad(er) som upplevs efter dosering med opioid.
Individanpassad dosering ökar förutsättningarna för god effekt och minskar risken för biverkningar, vanliga biverkningar är bland annat fallrisk, sede