Hur transporteras kväve i
•
Övergödning och läckage av växtnäring
Vad vi väljer att äta spelar roll
Kött- och mjölkproduktion kräver högre insatser och ger större växtnäringsförluster per kilo producerat livsmedel än växtproduktion. En stor del av jordbrukets ammoniakutsläpp har sitt ursprung i djurproduktionen. Ammoniakutsläppen kan leda till kvävenedfall som har en övergödande effekt. Kött- och mejeriprodukter innehåller dessutom höga halter kväve och fosfor som reningsverken inte helt klarar av att rena bort. Vad vi väljer att konsumera och hur mycket vi konsumerar av ett enskilt livsmedel har därför stor betydelse för mängden växtnäring som når våra vatten. All matproduktion innebär dock stora flöden av fosfor och kväve som ger växtnäringsförluster på vägen. Skulle jordbruksproduktionen minska i Sverige kan det innebära att miljöproblemen istället flyttar utomlands.
Klimat och produktion påverkar
Klimatet har en stor inverkan på hur mycket växtnäring som läcker från jordbruket. Ökad nederbörd gör att m
•
Tillförsel av kväve till kusten
En allt för stor tillförsel av kväve leder till övergödning. Detta kan i sin tur orsaka förändringar i ekosystemet med till exempel algblomningar av fintrådiga alger och ökad syreförbrukning som följd.
Tillförsel av kväve kring kusterna runt Östersjön. Klicka på kartan för större bild.
Sett över hela landet kommer kväveöverskottet framförallt från jordbruk, skogsbruk, industrier, reningsverk och små avloppsanläggningar. En del av kvävet transporteras även via luft och regn. Havet är ofta slutmottagare och stora delar av Sveriges omgivande havsområden blir därmed också påverkade av övergödning, med högst koncentrationer av näringsämnen nära kusten och i anslutning till större städer och i vikar.
Det är viktigt att övervaka hur mycket kväve som kommer till havet, både för att bedöma belastningens omfattning i tid och rum men också för att rätt åtgärder ska kunna sättas in och följas upp för att minska övergödningen
Eftersom Sverige delar hav
•
Kvävets kretslopp
Kvävets kretslopp är den cykel som innefattar kväve och ämnen som innehåller kväve, och beskriver de kemiska, biologiska, geologiska och fysiologiska processer som sker i naturen.
Jordens atmosfär innehåller ca 78 % kväve, och rymmer den största delen av jordens kväve. Kvävet ingår i många biologiska processer och är nödvändigt för livet på jorden. Det ingår i alla aminosyror, i många proteiner, och finns med i de baser som bygger upp nukleinsyror, till exempel DNA och RNA. Kvävet ingår i klorofyll, som växter använder i sin fotosyntes för att bilda näring och växa.
Kvävet omvandlas genom olika processer till kemiska bindningar som är användbara för Jordens livsformer. Det gasformiga kvävet omvandlas till viss del med blixtens hjälp under åskväder, men den största delen av omvandlingen står en- och flercelliga bakterier för. Dessa har ett enzym som hjälper dem att kombinera kväve med väte för att skapa ammonium. Detta ammonium använder sedan bakteri