Hur böjer man duger

  • Duger ; Preteritum · dög ; Perfekt · har dugit ; Pluskvamperfekt · hade dugit ; Futurum · ska duga; kommer (att) duga.
  • Det rätta svaret är att ordet duga, enligt bland annat den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista (SAOL 14), ska böjas duga, duger, dög, dugt.
  • Duga.

    • •

    Numera finns det så kallad grammatikkontroll, inte bara stavningskontroll, i ordbehandlingsprogrammen. Det kan löna sig att börja samarbeta med språkkontrollen, om man bara gör det med rimliga förväntningar.

    Språkkontrollen upptäcker en lång rad fel av olika typer. Den är duktig på dubbleringar av olika slag, vare sig det är mellanslag, negationer eller passiver. Den upptäcker också om en bestämd artikel inte stämmer med substantivet i fråga om genus eller numerus, nota bene så länge konstruktionen inte är för svår. Då måste skribenten själv ta över och dra slutsatsen att det är falskt alarm när datorn ifrågasätter ordet den i ett uttryck som den år 1841 antagna konkurslagstiftningen. Kontrollen jämför bara den och år.

    Men programmet reagerar också på en del stilistiska ting som byråkratiska, ålderdomliga eller talspråkliga ord. Och kontrollen håller ett vakande öga över meningslängden. Vet man med sig att det gärna blir lite väl långa meningar i det man skriver, kan det vara et

    •

    Oregelbundna verb

    ImperativInfinitivPresensPreteritumSupinum
    angeangeangerangavangett/angivit
    anseanseanseransågansett
    avgöravgöraavgöravgjordeavgjort
    avståavståavståravstodavstått
    bebeberbadbett
    beståbeståbestårbestodbestått
    --börbordebort
    dradradrardrogdragit
    -dugadugerdög/dugdedugit
    dykdykadykerdök/dyktedykit
    dödödördogdött
    döljdöljadöljerdoldedolt
    ersättersättaersätterersatteersatt
    fortsättfortsättafortsätterfortsattefortsatt
    framståframståframstårframstodframstått
    fåfåfårfickfått
    förståförståförstårförstodförstått
    förutsättförutsättaförutsätterförutsatteförutsatt
    gegegergavgett/givit
    glädglädjaglädergladdeglatt
    gågågårgickgått
    görgöragörgjordegjort
    hahaharhadehaft
    -hetaheterhettehetat
    -ingåingårin

    •

    duga

    Svenska

    [redigera]

    Verb

    [redigera]

    duga

    1. vara tillräckligt bra för att kunna accepteras, om än inte vara riktigt vad man önskade sig
      Om den dög åt din syster, så duger den åt dig.
      Det dugde åt far, det duger åt mig.
      Om vi inte har någon bättre duk så får den här gamla duga för idag.
      Den här duger ingenting till.
      Hon är en mycket dugande kvinna.
      Vanliga konstruktioner: duga åt någon, duga till något
      Etymologi: Fornsvenska dugha (med svag böjning: dughir, dugher - dughþi - dughat), forn- och nyisländska duga (preteritum dugði), danska due; ursprungligen preterito-presentiskt (liksom kunna, skola m.fl.): gotiska daug, fornsaxiska dōg, fornhögtyska toug (vartill den tyska infinitiven taugen) fornengelska déag ’duger’.
      Besläktade ord:dygd, duglig, duktig, odåga
      Fraser:heta duga (som heter duga och som hette duga)

    Översättningar

    [redigera]