Elkonvertering hur många
•
Förmaksflimmer är en rytmstörning som kännetecknas av att flimmerattackerna med tiden tenderar att pågå allt längre. Om flimret inte ger symtom eller om det märks bara lite, kan det ha pågått redan i månader eller år innan det diagnostiseras. Man kan försöka korrigera långvarigt förmaksflimmer genom konvertering av hjärtrytmen. Men ju längre tid flimmerrytmen varat, desto svårare blir det att återställa den normala sinusrytmen. Därför brukar man inte försöka återställa rytmen, om symtomfri flimmerrytm pågått i mer än 6 månader. Men det lönar sig nog att försöka återställa sinusrytmen åtminstone en gång, om patienten har symtom.
Före konvertering (återställning av hjärtrytmen) behövs två sorters medicin. Även om konverteringen lyckas, återkommer flimmerrytmen alltid förr eller senare. Konvertering botar alltså inte flimmerbenägenheten. Därför behövs medicin också efter ingreppet.
Medicinering före konvertering
Då flimmerrytmen pågår, kan blodkoagel bildas i hjärtats förmak. Koag
•
Elkonvertering och defibrillering
Elkonvertering och defibrillering är en vanlig, effektiv och säker metod för att behandla takyarytmier och kan vara direkt livräddande. Denna ABC-artikel belyser teoretisk bakgrund, indikationer, klinisk utredning och förberedelse samt tekniskt handhavande. Elkonvertering avser elchock synkroniserad med QRS-komplex och används i såväl akuta som elektiva situationer, medan defibrillering utgör en del av omedelbar behandling vid kammarflimmer.
Historik
År 1947 använde toraxkirurgen Claude Beck en defibrillator i samband med hjärtkirurgi, vilket återställde sinusrytm hos en 14-årig pojke efter 45 minuters intern hjärtmassage. Naum Gurvich utvecklade den externa defibrillatorn och visade att likström var överlägsen växelström [1]. År 1956 blev emellertid Paul Zoll den förste att publicera en fallserie om lyckad extern defibrillering av kammararytmier [2–4].
Sedan dess har förbättringar av defibrillatorn med bifasisk vågform, möjlighet till syn
•
Vad är en elkonvertering?
Den elektriska konverteringen utförs på sjukhuset med hjälp av en anordning som kallas defibrillator. Den elektriska stöten levereras genom två stora klistermärken eller paddlar (elektroder) som fästs på bröstet. Klistermärkena placeras vanligtvis på bröstet och ryggen eller på höger och vänster sida av bröstet.
Denna procedur planeras vanligtvis i förväg och innebär att du får en kontrollerad elektrisk stöt mot bröstkorgen som riktar sig mot hjärtat. Den elektriska impulsen är stark nog att kortvarigt stoppa alla elektriska signaler som genereras av hjärtat och låta hjärtats naturliga pacemaker, “sinusknutan”, att återta kontrollen över hjärtats rytm.
Strax före elkonverteringen får du bedövning (anestesi) för att bli dåsig och du känner ingenting under själva elkonverteringen. Om den första elektriska stöten inte lyckas att få ditt hjärta tillbaka till en normal rytm (sinusrytm) kommer man att försöka med ytterligare en elektrisk stöt av någo