Hur lever bönderna
•
Bonde söker fru
Elin, 25 år, mjölkbonde, Habo
På en gård i Habo, någon kilometer väster om Vättern, bor mjölkbonden Elin. En ung och driven tjej, som till skillnad från många andra bönder inte är född och uppvuxen på en gård. Elin är utbildad barnskötare, men har alltid känt en stark dragning till livet på landet och allt vad det innebär.
För några år sedan bestämde hon sig för att förverkliga drömmen om att jobba med djur, och strax därefter fick hon sitt första jobb inom lantbruk. Något hon inte ångrar en sekund. Idag jobbar hon på en mjölkgård och lever drömmen. Utöver djurskötseln är det maskiner som är det stora intresset.
Elin är en aktiv person som gillar att hålla sig sysselsatt. På gården finns alltid något att göra, men när hon kopplar av från gårdssysslorna gillar hon att vara ute i naturen. En promenad i skogen är aldrig fel och det är spännande att upptäcka nya vackra platser, kanske tända en brasa och grilla något gott. Vill man imponera på Elin ska man ta med
•
De första bönderna
För 11 000 år sedan växte stora fält med vilt vete i flera områden öster om Medelhavet. Samlarna, som letade mat i områdena där, hade lärt sig att ta vara på vetet, men det gällde att vara på rätt plats vid rätt tid. Allt vildvete mognar inte samtidigt och vilt vete har den egenskapen att kornen faller till marken så snart plantan är mogen. Det är vetets sätt att skydda kornen tills de ska gro nästa år. I jorden är kornen skyddade både för den brännande solen och för djur. Om människorna kom en vecka för sent, kunde allt vete ha fallit av och det enda som fanns kvar var torra stjälkar. Vetet måste alltså skördas just när det var moget.
Bild: KatineArt
Vete var en av de första grödor som lätt kunde odlas storskaligt, och hade dessutom fördelen att det gav en skörd som gav lång förvaring av mat. Vete har odlats i Mellanöstern under minst 11 000 år. Från vetekornen har vi fått brödet - ett av människans viktigaste livsmedel genom tiderna.
Det vilda vetet
•
Vem vill bli framtidens bonde?
– Jag gör något viktigt varje dag, för någon måste ju fixa maten!
Många dagar går Emilia Astrenius på Lövåsa gård utanför Götene i Västergötland fortfarande in till de 400 korna i ladugården och bara blundar och lyssnar. Nu lever hon det liv som hon för några år sedan bara drömde om. Under tio års tid tar hon stegvis över aktiebolaget från mjölk- och köttbonden Dag Arvidsson, som är på väg att bli pensionär. När familjens barn inte var intresserade av att ta över gården såg Dag en möjlig efterträdare i en av sina anställda.
– Emilia köper tio procent av aktierna varje år, och under tiden lär hon om praktisk produktion, ekonomi, skatteregler, lagstiftning och… ja, mycket, faktiskt! konstaterar Dag.
Ägarskiften i lantb